Duottar – fjället

Kargt och fullt av liv

Fjällen är vindens hem. På de allra högsta topparna är det oftast den vi hör. Högst upp bland de spetsiga fjällen har vinden bara sällskap av glaciärer och de allra tuffast överlevarna.

Men våra fjäll består också av de vida, gröna platåerna i Badjelánnda som lockar renarna att söka sig västerut efter bete. De består av lågfjällen i Sjávnja och Sareks snåriga dalgångar. Här flyger fåglarna plötsligt upp när du vandrar för nära. Det växer arter som inte finns någon annanstans. Genom kikaren ser vi mil efter mil. De vita renarna är inte många men lyser som sommarstjärnor på fjällkanterna.

Oftast har våra fjäll urgamla namn som berättar något om hur de ser ut eller hur de har använts. Namnet kan berätta om det är runt eller brant, stenigt eller frodigt. Platsnamnen i Laponia berättar indirekt om hur våra marker har formats. Laponia har utsetts till världsarv bland annat för att det är här som de geologiska formationerna syns så tydligt. Vi ser hur isen har karvat ur de stora dalarna och hur berggrunden rest sig.

För de människor som har levt här ända sedan den sista istiden har det funnits många olika typer av marker att leva på. Höstfjäll, vårfjäll och sommarfjäll. De försiktiga spåren vi ser över hela Laponias fjällandskap visar hur vi genom generationer lärt oss att klara ett liv till fjälls. Det är bara under vintern vi lämnat dem och sökt skydd i skogslandet.

Viktiga gnagare
Urban Emanuelsson berättar om hur viktiga gnagarna är för fjällen.

vandra_fotoLaponiatjuottjudus

Fjällbjörkskogen  

I Laponia finns det stora områden med björkskog mellan barrskogarna och de öppna fjällen. Det brinner väldigt sällan i en fjällbjörkskog, men skogen förnyas genom att fjällbjörkmätarens larver äter på björkarna vissa år. Om björkarna blir avätna en andra gång så dör de ofta. Då öppnas skogen upp och blommor och djur får ett uppsving.