I gammelskogen

Gammeltallen minns

Jag minns inte exakt vilket år jag grodde, men det är minst 750 år sedan. Vi var många groddplantor på den tiden och jag har fortfarande några jämngamla släktingar kvar här på berget. Men utanför parken är alla döda. Några har blivit sjuka och dött, en del har fallit i stormar men de allra flesta har fällts och blivit bräder, plank eller kanske, hemska tanke, toalettpapper. Jag har klarat mig, är fortfarande frisk ända in i märgen och såvitt jag vet är jag äldst här.

Ibland brinner det här i gammelskogen. Första branden jag minns var en liten brand år 1328. Men år 1413 brann det mer. Lite av min bark brann bort och jag fick ett brandljud längst ner på stammen. Det botar jag med övervallningsved och kåda vilket också är bra skydd mot rötsvampar. Sedan har det brunnit fem gånger till. Jag får ett nytt brandljud, mer kåda i veden varje gång och håller mig därför frisk.

Jag växer inte så fort, är inte så grov, inte ens 50 cm i diameter. Det är torrt och magert i marken här och det underlättar om man vill bli gammal. En del släktingar som hamnat på bördig mark växer och grovnar mycket snabbare. De får lättare röta och dör och blir boplats för fåglar och insekter.

Text: Ola Engelmark

Nödvändiga skogar

I den gamla skogen finns liv och växter som inte går att hitta på andra platser. Sammanhängande gammelskogar är nödvändiga för många växt- och djurarter. I Laponia finns Sveriges största sammanhängande områden med gammelskog. I och med att skogsbruket breder ut sig blir de gamla skogarna allt färre. Nyare forskning visar också att gammelskogar bidrar till att motverka klimatförändringarna.

På fuktiga och näringsrika marker, till exempel vid bäckar och i raviner, växer granen. I Muttos finns till exempel den stora myren Guosasjáhpe, granmyren. På torr näringsfattig mark trivs tallarna bäst, även om man också hittar tallar precis vid myrkanterna. Insprängda i barrskogen växer också fjällbjörk, rönn och olika videarter.

I barrskogen finns det ofta en matta av renlavar. De här lavarna är viktiga som vinterföda till renen. Hänglaven används som nödföda till renarna när snötäcket vissa år omvandlats till isskorpor som inte renen kan ta sig igenom för att beta. Hänglavsträd har räddat många renar genom åren. Muttos beskrivs av renskötarna ofta som en frizon, en plats där man vet att renarna alltid hittar bete.