Namnen berättar

Du har nog upptäckt att nästan alla namn på kartor och skyltar är på samiska. Namnen i Laponia bär på många minnen och berättar ofta om hur området ser ut eller vilka det är som har bott där.

Apmut Ivar Kuoljok berättar om namnen.

I Laponia talas lulesamiska och nordsamiska. Om du lär dig att förstå vad namnen betyder, förstår du ofta bättre vad för slags landskap du befinner dig i. Ofta berättar namnen en historia.

Om man lär sig vad de samiska namnen betyder ser man ofta landskapet framför sig bara genom att titta på orden. De samiska namnen är nämligen terrängbeskrivande, de beskriver en plats, ett område eller berättar något om dess historia.

Namnen är ofta sammansatta ord, till exempel Guhkesvágge = den långa dalen.

Ibland händer det att namnen är så gamla att vi inte längre vet varför en plats heter som den heter.

Termer för läge och riktning på kartan rör sig inte om kompassriktningar, utan är knutna till vandringsvägar. Alep betyder till exempel uppströms älven, ovanför/bortanför låglandet och vinterlandet. Lulep betyder nedströms, ner mot skogslandet.

Den här listan är en lista över lulesamiska naturord, framtagen av Hans Andersson och Olavi Korhonens i boken ”Samiska ortnamn vid vägar och färdleder i Lule lappmark”.

 

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

A

áhpe = (stor) myr, vid myrmark

alep = högre. Västligare (i namn: västra)

alle- = väster (i sammansättning)

ára = blockmark (áras)

ávrre (jávrre) = sjö

ávttje = klyfta, kanjon

ávttso = blandskog på fuktig mark

B

badje = över-, övre

bahta = ända; innersta delen av vik

bajeldus = högsta delen av berg, fjäll

bajep = övre, som är högre upp

bákte = klippa, klippbrant

bállte = sluttning, backe

basse = helig; helig plats

biehtse = tall

biesske = smalt näs (mellan sjöar och vattendrag)

boarkka =djup sänka i fjällryg, fjällpass

buollda = berg- fjällstluttning (utan vattendrag)

buollem = bränt ställe

buollja = öppen skogslös plats (ofta på toppen av berg i skogslandet)

buovdda = berg som är kalt på toppen

båhke = ’hals’ , smalt ställe på en myr eller i en dal

bållne = liten kulle

bårre = krön, berg- eller fjällrygg

D

diermme = brant strandsluttning

dievvá = kulle, backe

duottar = kalt lågfjäll

E

ednam = mark, terräng

G

gádde = strand

gajbba = överskjutande stenblock

gájrrá = kil- kilformig terräng

gájsse = spetsig fjälltopp, brant högfjäll

gálav = vad, vadställe

gállo = klippa, klippblock

gaskka = mellan- , mellersta, platsen mellan

gávva = krok, bukt, vik

gelnav = grässlätt

giedde = naturlig äng, bovall

giehtje = ände, ända, spets

gielas = tallhed, åsrygg

giera = övre del, av t.ex älv

giergge = sten

gieva = sank myr

goabrre = överhängande klippa

guhkes = lång

guoblla = hängdriva, (utskjutande) klippvägg

guojkka = fors

guorbba = bränna, bränt område

gurra = smal sänka eller skåra

gurssjo = djup, smal skreva

gåbbå = kulle eller litet berg

gåhpe = rund sänka, grop

gållo = bredare spricka i is, stenblock

gårrå = lång landrygg med tallskog

gårttje = vattenfall

H

hávrre = sjö (samma som jávrre)

huornnásj = sidoberg, sidofjäll (från högre fjäll)

hällo = flat häll

J

jalgga = slät mark

jávrásj = liten sjö

jávrre = sjö

jiegge = mindre myr (stavas även jägge)

jiegŋa = i, jökel, glaciär

jiehkke = glaciär (stavas även jähkke)

jierttá = uppifrån sett runt fjäll, sjö, ö etc

juovva = blockmark, storstenig terräng

jågåsj = liten bäck, liten å

jåhkå= bäck, å

jårbbå = rund

L

ladnja = smal klippavstas

láhko = slät platå, högslätt

lájrre = lera

lánnda = land (område)

liehke = liten dal eller sänka

lulemus = östligare

lulep = östligare, öster,- östra

lulle = öster, – östra

luokta = vik

luopppal = tjärn eller vidare del av å eller älv

lusspe = forshuvud

låbddå = långsträckt fjällavsats

M

mielle = brant älvstrand

muorkke = ed, landsträcka mellan vatten

måhkke = krok, krök, inre del av vik

måsko = sluten, innestängd

måsske = sluten dal, inbuktning i fjäll; stängd vattenled

N

njálmme = åmynning, älvmynning

njárgga = udde, näs

njavve = ström (so minte forsar)

njiráv = stenig rasbrant

njoasske = sänka mellan berg eller i en fjällrygg

njunjes = berg – eller fjällutlöpare

njunnje = näs, lägre utlöpare från fjäll

noallda = bergknalle, rund höjd

nulppe = skoglös bergknalle (i ändan av ett berg)

nuoramus = nordligaste

nuortap/nuortta =  nord, – norra

O

oagge = bakvatten

oajvásj = litet runt berg

oajvve = huvud; berg med rund kontor

oalgásj = liten fjällaxel eller fjällås

oalgge = fjällaxel från större fjäll

oarjemus = syd, -sydligast

oarjep = syd-, södra (sydvästra)

oarjje- = syd-, södra (sydvästra)

R

rábma = grässluttniung

rájrre = lera

rido = skred, snöskred, lavin

riebme = grund men strid ström i älv, sel

riehppe = kitteldal

rijdda = gräsbrant under fjällvägg

roavve = bränna, bränt fjällområde

ruohto = myrlänt mark (på fjället)

ruovdásj = bäckravin

rågge = grop, grav (i terrängen)

råhtje = trång bäckdal, smal dalgång

råhto = videsnår, tätt buskage under fjäll

S

sájvva = helig sjö, heligt berg

sálla = spricka, klyfta, fåra

sáttoj = sand

savoj/savon = sel, lugnvatten i älv

siejdde = sejte

siergga = vide

sjkuhtje = trång dalgång (mellan fjällryggar)

sjnjássjka = jämn och bred utlöpare från nedre delen av berg

sjnjutje/ sjnjurttje = spets, udd, topp (på berg etc)

sjpádnjo = björksnår, björkdunge

skájdde = älvnäs, näs där vattendrag möts

skåhppe = säckformad inbuktning i fjällsida

sláddo = liten tjärn

slieŋŋke = liten dal, sänka

slädo/slähto = lämpligt, småstenigt vadställe

stuor(-), stuorra = stor

suoloj = ö, holme

suorgge = gren , förgrening

T

tjavdda = berg utan branta sidor

tjavelk = landrygg, bergrygg

tjievrre = grus, stenbunden terräng

tjoalmme = sund

tjåhkkå = fjälltopp

tjårro = bergrygg, fjällrygg, ås

tjärro = lågfjället mot skogsgränsen (i norr även sameby, tjiellde)

U

uksa = port

unna = liten, litet, lilla

V

vágge = fjälldal, dalgång

vahta = skoglös slätt eller hed

vallda = gräsbevuxen fjällhed

válle = lång östlig fjällsluttning

várásj = litet berg, litet fjäll

várddo = fjällhöjd med god utsikt

várre = berg; fjäll

vielmes = lugnvatten i å eller älv

vierra = ås (långsträckt med jämna sluttningar)

vuobme = lövskog, skogslandet (i motsats till fjällen)

vuodna = fjord

vuohppe = vik med smal mynning

vuojadahka/vuojadak/vuojat = simställe (för renar)

vuolep = nedre, lägre, undre

vuolle- = nedre,som är lägre eller under

vuovdde = skog, skogsmark

Å

årddå = trädgränsen

åvddå = fram- främre

Ä

Ädno = å, älv