Basen för liv

Till skillnad från fjällsamerna flyttar skogssamerna inte till fjälls under våren. Skogsrenarna stannar kvar i inlandet och flyttar under året mellan olika typer av beten i skogen och på myrarna. I Laponia är det framförallt skogarna och myrarna i Muddus/Muttos som används som betesland för Gällivare skogssameby. Myrarna är motsvarigheten till fjällrenarnas kalfjäll. Varma myggdagar samlas renarna på myrarna där det svalkar och fläktar för att fly undan de surrande insekterna.

Skogssamisk renskötsel bedrevs förr i hela norra Finland och långt ner i Ångermanland. När jordbruket tog markerna i anspråk trängdes skoggsamerna allt mer undan. Fram till första hälften av 1900-talet levde de renskötande skogssamerna ett halvnomadiserande liv. Sedan 1950-talet har mycket förändrats i den skogssamiska renskötseln. I dag finns till exempel skogsbilvägar som gör att man kan färdas snabbare och gps-sändare som visar var renarna är.

Eldkunskap

I skogen har man god tillgång till virke. Här kan två torra, kluvna stockar ge ljus och värme under en hel natt.  Tekniken är enkel och funktionell. Mellan två torra, kluvna stockar läggs lite tändved och så tänder man på. Om man ökar avståndet mellan stockarna brinner elden.

Förr gjorde man också rökeldar för renarna. Genom att lägga mossa på elden höll man undan mygg och andra insekter. Renarna var så tama att de självmant kom till rökarna för att slippa insekterna.

Broms – en ren plåga

I Sverige finns 45 arter fördelade på sju släkten. Under insektsrika somrar kan bromsar bli ett svårt gissel för skogsrenen. De är mest aktiva när solen skiner och det är varmt. För att undvika dem brukar renen söka sig till öppna myrar där det blåser eller till skuggiga platser. Om bromsen blir alltför besvärande söker sig renen till snår där den kan riva bort de flugor som satt sig på pälsen.