Foto: Carl-Johan Utsi

Laponia är ett samiskt kulturlandskap och en del av Sápmi. Platserna här bär samiska namn och med de, minnen och historian. Det är vårt hem, våra rötter, vår arbetsplats och levebröd. Det är ett världsarv där man jobbar aktivt med renar och den samiska kulturen är starkt präglad av renen, genom årtusenden.  För de nio samebyarna som har sina marker i Laponia är världsarvet bara en liten del av det område man lever i och är beroende av. Utan de delar av samebyns marker som ligger utanför Laponia skulle det inte finnas någon fungerande rennäring i världsarvet och därmed inget världsarv.

De flesta som jobbar med renar i Laponia är uppväxta så i familjen. Många jagar, fiskar och jobbar med duodji som binäringar till rennäringen. Arbetet styrs av väder och vind men följer ändå en given rytm under årets åtta årstider. Lever man nära naturen så som här, är kontrasterna stora och växlingarna märks tydligt. Var årstid har sin uppgift. 

Renhjordarna består av privat ägda djur med en kombination av snitt i örat som visar vem som är dess ägare. I juli samlas hjordarna in i hagar och årets kalvar får sitt märke. Under höst och tidig vinter slaktas en del av dem. Största delen av slaktdjuren säljs, men en stor del av det renen ger i form av kött, skinn och andra material används i hushållet. När man som besökare vistas här, bör man komma ihåg att det är ett levande världsarv där människor bor och verkar än idag.