Renen

Under årtusenden har renen varit ett av de viktigaste djuren för människan i Laponia. Idag är renskötsel ekonomiskt viktig och en bas för den samiska kulturen. Trots att renhjordarna idag består av privatägda djur som sköts året runt är de som det gamla samiska talesättet säger – vindens egendom.

Renen har funnits här sedan den sista istiden. Renen behöver olika föda under olika tider under året. Hjordarna har under sina ständiga vandringar efter föda betat i de här skogarna och fjällen och de första människor som bodde här följde djuren i dess spår. På strategiska platser längs flockarnas vandringsvägar byggde de system av fångstgropar som man skrämde ner djuren i. Jakten gav inte bara kött. Av bytets päls och skinn tillverkade man kläder, skor och annat som behövdes för att klara sig.

Efterhand tämjdes renen. En tam honren kunde till exempel användas för att locka till sig andra vildrenar. Men den största nyttan var att den kunde dra och bära allt som behövdes under de ständiga färderna. När man började bedriva handel med omgivande folk blev det intressant att hålla sig med större renhjordar. Produkter av ren blev då något som kunde bytas eller säljas.

I Sverige idag bedrivs renskötsel inom 51 samebyar, nio av dem finns inom Laponia. Samebyns medlemmar sköter om renarna gemensamt och kollektivt under året. Modern teknik som GPS-sändare, helikopter och olika terrängfordon är vanliga. Ibland när renbetet under vintern blir låst och oåtkomligt för renarna utfodras de i gärden. Eftersom det här inte var möjligt tidigare kunde hela renhjordar dö av svält under en svår vinter. Vinden och vädret kunde under några veckor utplåna hela ens hjord.

Uttrycket att renen är vindens egendom gäller kanske inte helt idag, men renen och renskötseln är mycket beroende av orörda marker där renen kan beta.