Mer om älgen

Älgen är anpassad till nordliga årstidsväxlingar. Den ställer om ämnesomsättningen på vintern. Den klarar sig då på mycket mindre näring och vatten och minskar i vikt. Viktminskningen kan vara upp till 20-25% av sommarvikten.

Tjurarnas horn kan vara av två olika typer, stång- eller skovelhorn. Hornen är det lättaste sättet att avgöra könet på en älg, det är bara tjuren som har horn. Älgar kan bli över tjugo år gamla och älgkorna i Laponia kan föda en till två kalvar varje år i åldrarna mellan ungefär 5 och 17 år.

Lyssna här

Älg

Alces alces (latin)
Sarvva, ällja (lulesamiska)
Sarvva (nordsamiska)

Älg är världens största hjortdjur och har alltid varit ett viktigt bytesdjur för människor i norr. Det märks till exempel på att älg är ett väldigt vanligt motiv på hällristningar från stenåldern. I Laponia finns fångstgropar på många ställen, djupa gropar på strategiska platser där man förr har fångat både älg och ren. Fortfarande är älgjakten en helg tid i Laponia och ett tillfälle att fylla frysboxarna inför vintern. För samebyarna är jakten en viktig binäring till renskötseln.

En del älgar är rätt stationära, medan framförallt de älgar som håller till i fjällen gärna vandrar under året. Vintertid betar de skotten av unga tallar och sommartid gillar de att beta lövträd och växter på myrar och i deltaland. Under höstvintern samlas stora flockar av älg nära skogsgränsen där det finns gott om videbuskar att tugga på.

Sareks björkskogsdalar och framförallt Ráhpavuobme (Rapadalen) är ett älgrikt land. Där finns särskilt stora älgar, ibland kallade Sarekälgar där tjurarna kan väga uppåt 800 kg och få närmare två meter stora skovelhorn.