Mer om renen                          

Renen är av naturen en vandrare. I skogsrenskötseln rör sig renarna i skogslandet året runt och söker sin föda på myrar och i skogen. I fjällrenskötseln vandrar renarna över större områden. Under sommaren rör de sig i fjällområdet och vår och höst går de ner till lågfjället och fjällbjörkskogen. På vintern betar de lav i de snötäckta barrskogarna.

För samerna och renskötarna har naturens och årets växlingar varit viktiga. Året delas in i åtta årstider som alla är starkt knutna till renen och renskötarens liv. Året börjar i maj när kalvarna föds.

Ren

Rangifer tarandus (latin)
Boatsoj (lulesamiska)
Boazu (nordsamiska)

På samiska finns många olika namn för renen, från det att den är en nyfödd kalv. På samma sätt finns också en mängd olika namn för allt från hornens form till renarnas färg och päls. All den här kunskapen om renen bygger på att människorna har följt den under väldigt lång tid. Renskötarnas arbete styrs av renens årstidsvandringar mellan vår-, sommar-, höst- och vinterbetesland.

Renen är ett arktiskt hjortdjur som fanns lika tidigt som mammuten. Under tusentals år har renen anpassat sig till det arktiska klimatet. Renens päls har luftfyllda hårstrån som isolerar mot kyla. De stora klövarna gör att den inte sjunker i snön.

Renen är också ett av få djur som kan äta olika lavar, vilket gör att den klarar sig under vintern när det inte finns så mycket att beta. I jakten på bete flyttar renen mellan olika betesområden, en del mil efter mil, andra kortare sträckor. Tamrenens vandringar i landskapet följer samma stråk som en gång användes av vildrenarna.