Mer om sångsvanen

Ben från sångsvan har hittats på arkeologiskt utgrävda boplatser över hela Sverige, vilket visar att den tidigare var en utbredd fågel. Den kom att utrotas mest på grund av sitt stora matvärde. Knölsvan häckar också vid kusten, men det gör aldrig sångsvan som trivs bäst vid sjöar och myrar. Den äldsta kända sångsvanen blev 25 år och 7 månader.

Lyssna här

Sångsvan

Cygnus cygnus (latin)
Sjnjuktja (lulesamiska)
Njukča (nordsamiska) 

På samiska heter mars svanmånaden. Det är då sångsvanarna kommer tillbaka till våra trakter. De flyger nästan ljudlöst men berättar genom sin sång att de har kommit och att våren närmar sig. Folk som bor i Sjávnja/Sjaunja i Laponia brukar säga att svanen är Sjávnjas/Sjaunjas signaturmelodi.

Sjávnja/Sjaunja och Muddus/Muttos har varit viktiga områden för sångsvanarna. Svanarna jagades intensivt och var på väg att dö ut. De stora myrarna och sjöarna i Sjávnja/Sjaunja och Muddus/Muttos var några av de få platser där svanarna fick en fristad och kunde häcka. I dag är sångsvanen inte längre hotad.

Sångsvan är en växtätare och kommer åt att beta bottenväxter tack vare sin långa hals.