Laponiaprocessen

En lång men lyckad process

1996 utnämndes Laponia till världsarv av FN-organet Unesco. Redan samma år påbörjades arbetet med en förvaltningsplan för världsarvet. Arbetet bröt samman då de regionala och lokala parterna stod långt ifrån varandra. Länsstyrelsen tog fram ett program för hur världsarvet skulle förvaltas. Även samebyarna och Jokkmokks och Gällivare kommuner tog fram sina program för hur de ville att världsarvet skulle förvaltas.

Länsstyrelsen i Norrbotten fick ett regeringsuppdrag att stödja ett samtal med samebyarna och kommunerna. Diskussionerna bröt dock ihop och under några år låg allt arbete praktiskt taget nere. Samebyarna hade bildat intresseföreningen Mijá Ednam.

2005 kom genombrottet då Norrbottens dåvarande landshövding Per-Ola Eriksson återupptog Laponiaarbetet. Parterna enades då om en del viktiga frågor; bland annat att Laponia skulle styras av en lokalt förankrad organisation med samisk majoritet i styrelsen.

Den 30 juni 2006 skrev alla parter under en gemensam överenskommelse som de skickade till regeringen. Den innehöll:

  • En gemensam värdegrund
  • En gemensam viljeinriktning för en rad insatser
  • Inrättandet av en tillfällig Laponiadelegation
  • Förberedelser för driftstart av en världsarvsförvaltning med samisk majoritet i styrelseorganet.
  • Bilder från Laponiatjuottjudus bildande i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, augusti 2011. Foto: Daniel Olausson
  • Bilder från Laponiatjuottjudus bildande i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, augusti 2011. Foto: Daniel Olausson
  • Bilder från Laponiatjuottjudus bildande i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, augusti 2011. Foto: Daniel Olausson
  • Bilder från Laponiatjuottjudus bildande i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, augusti 2011. Foto: Daniel Olausson
  • Bilder från Laponiatjuottjudus bildande i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, augusti 2011. Foto: Daniel Olausson
  • Bilder från Laponiatjuottjudus bildande i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, augusti 2011. Foto: Daniel Olausson
  • Bilder från Laponiatjuottjudus bildande i Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet, augusti 2011. Foto: Daniel Olausson

I december samma år beslutade regeringen att ge Länsstyrelsen i uppdrag att utveckla den här förvaltningen, i samarbete med samebyarna, kommunerna och Naturvårdsverket. Man avsatte totalt nio miljoner, fördelat på tre år, för arbetet med Laponiaprocessen.

Under 2007 tog så arbetet fart på allvar. Laponiadelegationen arbetade med att ta fram en ny förvaltningsplan, nya skötselplaner för nationalparker och naturreservat, samt förslag på en ny förvaltningsorganisation.

Parallellt med det här arbetade en arbetsgrupp med att ta fram en infrastruktur för besöksnäringen och information om världsarvet, inklusive ett naturum på Viedásnjárgga vid Stuor Muorkke.

I juni 2011 kom beslutet om Laponiaförordningen. Det är den enda lagstiftningen i Sverige om världsarv och ger ett bemyndigande till Laponiatjuottjudus, som den nya förvaltningsorganisationen skulle kallas. Två månader senare, den 22 augusti 2011, bjöds samtliga deltagare i Laponiaprocessen in för att närvara vid bildandet av den nya förvaltningsorganisationen.

Det här markerade ett lyckat avslut för Laponiaprocessen, som därigenom kunde lämna över till sitt arbete. I december 2012 togs det formella beslutet hos länsstyrelsen i Norrbotten att överlåta förvaltningen av världsarvet till Laponiatjuottjudus, som nu är förvaltare av världsarvet Laponia.