Det är slutet på mars och våren smyger sig på, i alla fall utanför dörrarna på kansliet här i Jokkmokk. Fikarummet värms av solstrålar och skolklasserna har börjat leta sig ut för att öva längd i skidspåret utanför. Vi är märkbart färre på kontoret, Lise-lott som är vår Naturumtjuottjodiddje/Naturumföreståndare har delvis flyttat ut till naturum som har öppnat upp portarna och börjat ta emot besökare. Dessutom är det en hel del förberedelser i fält som kräver två, ibland fler, personer. Det innebär att både Anders Sandström och Dan Ojanlatva knappt syns till och är svåra att få tag på, men till slut lyckas jag. 

Jag stoppar in huvudet i dörröppningen på Dans kontor och försöker överrösta deras konversation. 
– Får jag låna er lite snabbt för en lägesrapport från er tur till Badjelánnda? 

Anders och Dan är som piff och puff, energinivåerna är alltid höga och ett skratt är aldrig långt bort. Visslandes skuttar de sig till fikarummet och sjunker ner i varsin fåtölj. Anders håller hårt i sin kaffekopp och ögonbrynen är hopdragna när han försöker komma på när de var i Badjelánnda. 

– Vi har väl inte varit än, vi ska ju dit om två veckor? Eller? Jo, vänta nu, för två veckor sen ja! Vad gjorde vi egentligen?

Anders och Dans kalendrar är fullspäckade såhär års. Underhåll behöver göras, kurser och utbildningar ska inte bara deltas i utan även förberedas för andra, material behöver köras ut så länge skoterföret är bra och andra administrativa uppgifter ska klämmas in däremellan. Minst sagt ett svårlagt pussel, så det är väl inte så konstigt att bli lite förvirrad och dagvill tänker jag. 

– Ja vad gjorde ni när ni var ute nu senast? Både Anders och jag sitter och kollar nyfiket på Dan. 

Han håller upp fingrarna och börjar räkna upp: Vi gjorde en brandsyn, kollade provtrycket på gasolen, testade nödtelefonerna men framför allt en allmän översyn där vi kollade om något har blåst omkull eller ifall det har uppstått några skador på stugorna. Anders nickar instämmande. 

Ibland är det krångligare än man kan tro att ta sig in i stugorna.
___________________________

– Det är många stugor i Badjelánnda, med hela sju stugläger och ett flertal stugor i varje stugläger kommer vi nog uppemot 26 stugor som behöver kontrolleras. 26 är en siffra Anders och Dan kommer fram till efter en bra stund av förvirring och räknande. Hur många stugor står det egentligen i Darreluoppal? Nu är det Dans tur att se lite fundersam ut. Tre.. eller? Anders beskriver vart stugorna står och för varje stuga fälls ett finger ut på handen. Fem stugor kommer de fram till. 

Det är inte bara många stugor att kolla, det är också extremt långa avstånd mellan stugorna. Uppskattningsvis är det 7,5 mil enkelväg till stugan som ligger längst bort ifrån startpunkt. Att dagarna i mars inte är så långa sätter dessutom tidspress på hela uppdraget.

– Men hur funkar det egentligen med stugorna? Vem har hand om dem och vart hittar man information? Undrar jag. 
– Vi på Laponiatjuottjudus är ansvariga för underhåll av stugorna men på sommaren är det BLT som sköter det mesta, att hitta stugvärdar till exempel. De har även en egen hemsida med all information om stugorna. Berättar Anders. 

BLT står för Badjelánnda Laponia Turism, inte Bacon Lettuce Tomato Sandwich som är det enda jag lyckas att associera namnet med, och är en förening som har fått i uppdrag av Laponiatjuottjudus att sköta stugorna i Badjelánnda. Tillsammans tar vi fram material för att utbilda stugvärdar och skapar på så sätt ambassadörer som hjälper oss att förmedla kunskap, en av Laponiatjuottjudus viktigaste uppgifter.  

Utsikt över Árasluokta.
___________________________

På min fråga om hur vädret var när de åkte ut får jag svaret ’Vinter’. Till skillnad från fikarummet är det kallt och blåsigt till fjälls, med mycket snö på sina ställen, och mindre snö på andra.

– När vi var ute så fick vi känna på alla väder, under några dagar hann det vara både snöstorm och sol. Men som tur var så var det inte så kallt! Det var arbetsbart! Dan verkar nöjd med resan. Och det absolut bästa med turen var att den gick helt utan missöden. Det är inte alltid helt självklart! Fortsätter Anders. 

Västra Laponia i vinterdräkt.
___________________________

Förutom några turister från Schweiz, Frankrike och Sverige hittade de en och annan älg till fjälls. Närmre 50 stycken för att vara exakt! Lo och järv hade lämnat spår men förblev osedda över vidderna. Inom kort är det dags för Anders och Dan att åka tillbaka till Badjelánnda, då är den främsta uppgiften att transportera utrustning och material för underhåll. I sommar ska det bland annat göras fönsterbyten i Stáloluokta, byggas en kiosk i Árasluokta och några stugor ska lyftas. Dessutom ska entreprenadarbeten utföras och allt material till det ska köras upp redan nu. 

– Åh, räkna inte upp nåt mer vi ska göra! Anders svarar nästan lite stressad på Dans uppräknande av kommande uppgifter. Förstår du hur mycket vi har kvar att göra?! 

Dan skrattar och kliar sig i huvudet, han vet mycket väl att listan är lång och att det är en del planering kvar för att göra hela resan så smidig som möjligt. 

Badjelánnda betyder det övre landet på samiska. Det är ett området som präglas av marker som har formats av istid, oräkneliga renklöver som har vandrat i dalar och över vidder, renskötare och turister som har lämnat osynliga fotspår genom årtusenden. Det är ett land som är rikt i flora och fauna och en plats full av liv. 

– Vad är det bästa med Badjelánnda, det man absolut inte bör missa när man är här? 

Anders är snabb på att svara. 
– Grymma vidder och storslagen natur! 

Dan nickar och kompletterar. 
– Utsikten och de stora sjöarna! Det är inte så svår och farlig terräng som på många andra ställen vilket gör det lite mer tillgängligt! 

Nog märker jag på båda att de längtar ut igen, trots alla förberedelser och all planering. Och det roligaste för oss på kontoret är när de dyker upp igen efter en tur någonstans och förgyller våra fikaraster med tokiga berättelser om sånt som enbart händer när man jobbar ute på fält!