Muddus/Muttos nationalpark

Djupa gammelskogar och myrar vida som hav

Muddus/Muttos är de vida myrarna och djupa gammelskogarnas land. Här finns stora vattenfall, djupa raviner, bergknabbar och skogar där träden har sett många generationer av människor passera förbi.

Det samiska ordet för stormyrar är ”áhpe”. Det betyder också hav. Här möter du många av dem, myrarna som känns som hav. På vintern när de har frusit är de perfekta flyttleder för både människor och djur. Men Muttos är kanske mest känd för sin gamla skog. Här finns både riktiga åldringar och yngre tallar som påverkats av avverkning och skogsbränder.

Söderut sluttar hela området ner mot älven Stuor Julevädno/Stora luleälven och tio djupa raviner skär genom storskogarna. De urgamla stigarna följer åsar som ibland är den enda platsen i landskapet där det går att ta sig fram. Försiktiga spår som eldstäder och fångstgropar visar att många har vandrat här före oss.

Vad namnet kommer från vet vi inte, men det skulle kunna vara från det samiska ordet mutták, ”passande” eller ”precis tillräckligt”. Här finns allt det som behövs för att leva ett gott liv. Sedan 1996 ingår Muttos i världsarvet Laponia.

Det är absolut förbjudet att vistas med hund i Muddus/Muttos nationalpark under sommar och höst, med undantag för rallarstigen i norra delar av parken.

Under perioden 1jan – 30apr är det tillåtet att medföra kopplad hund i nationalparken.

Det är utan Länsstyrelsens tillstånd förbjudet att starta och landa med luftfarkost.

Det är tillåtet att elda inom hela världsarvet Laponia. Du får göra upp eld med löst liggande pinnar och grenar på marken. Men det är inte tillåtet att bryta kvistar, hugga eller såga ner levande eller döda träd, ris och buskar, eller ta näver från levande träd.

Alla regler och föreskrifter finner du här.

#muttosnationalpark