Veckan efter säsongens första sväng till Badjelánnda var det andra äventyr som väntade. Fågeltornet i Muttos skulle renoveras, och det hela skulle ske på en vecka. Mer tid fanns det helt enkelt inte i den fullspäckade kalendern. Fågeltornet är ett ståtligt torn som reser sig över trädtopparna i hjärtat av Muttos nationalpark och är parkens bästa utsiktsplats. Härifrån ser du ut över sjöar, milsvida myrar och fjäll vid horisonten. Tornet är öppet för allmänheten och här kan fågelentusiaster sitta och spana på de många arter som gillar myrarna och sjöarna, såsom myrsnäppa, sångsvan och grönbena. Även om man inte är så intresserad av fåglar kan jag rekommendera att klättra upp med en termos kaffe för att njuta av den fantastiska utsikten över åsar där människor har vandrat genom århundraden.

Fågeltornet i Muttos
______________________

Dan Ojanlatva är Laponiatjuottjudus giehtadalle luonndosujtto/naturvårdshandläggare. Ibland kan man även tro att han är vår underhållare. Dan är den där personen som har fler timmar på dygnet än vi andra och som alltid har nära till en livad historia. Han har mer energi än jag någonsin skulle kunna drömma om att ha, och sprider inte bara glädje men även en hel del kunskap vart han än går. 

– Fågeltornet är ju ganska gammalt, det har säkert 40 år på nacken. Jag har i alla fall varit dit på 70 talet någon gång. Det står ca. 1.5 mil från närmsta väg på en udde. Det var dags att renovera plattformen så vi lyfte av huset som står på plattformen, tog ner plattformen, bytte till en ny plattform, satte tillbaka den och sen huset uppepå. Klart. 

Han hinner nästan berätta allt innan jag har hunnit ställa en enda fråga. 
– Vänta vänta vänta! Jag blir nästan lite stressad av hans tempo. Nu tar vi det en gång till från början så att jag faktiskt hinner med! 

Han skrattar lite och saktar ner sin berättelse för min skull. Jag lägger pappret med mina nedskriva frågor åt sidan och fokuserar på Dan. Pennan på mitt block går så att det ryker och jag försöker skriva ner alla upplevelser någorlunda läsbart, något som är lättare sagt än gjort. 

– Så vilket skulle du säga var det svåraste momentet i det här projektet?
– Att återställa allt. Att lyfta tillbaka plattformen och att få hålen att passa. Det är ca 1000kg som svänger fritt i luften och som man ska få på plats. 

Det här är ett moment som jag har svårt att visualisera utan att ha varit med. Ett ton som hänger och dinglar och ett gäng personer som ska få allt på plats såpass perfekt att små små hål passar. Det känns otänkbart. Som tur var fanns det även proffshjälp på plats. För att utföra jobbet på hög höjd anlitades det extern hjälp med stor erfarenhet av höghöjdsarbeten, som mest syntes till klättrandes i tornet som är ungefär lika högt som ett fyravåningshus.

Jag är mest nyfiken på om det var något som gick åt skogen. 
– Nä, allt gick enligt plan! Om man tänker sig för så brukar det mesta gå bra. Det gäller bara att vara välplanerad och välstrukturerad. Man vet ju aldrig vad som kan inträffa, vädret har man ju till exempel ingen kontroll över. Men vi var både välplanerade och hade tur med vädret denna gång, plus att Frida som flög helikoptern gjorde ett jättebra jobb! 

Att inget gick åt skogen är sanning med modifikation – nog var det en och annan fastkörning längs vägen.
_______________________

I min värld känns att flyga en stor plattform på plats med en helikopter som ytterligare ett otänkbart moment. Men för Frida på Fiskflyg verkar det bara varit ännu en dag på jobbet. Lika imponerad som jag är av Fridas färdigheter verkar Dan vara över att kommunikationen mellan alla på plats gick så bra som den gjorde. 

– Kommunikationen är ju bland det viktigaste när man jobbar såhär. Det kan snabbt bli farligt annars! 

Under tiden som det snickras för det vildaste grillas det även korv och det kokas kaffe. Det är långa dagar som spenderas i Muttos men det är tillfredsställande att se arbetet gå framåt och en ny plattform ta plats. Sen lyfts huset på plats igen, allt bultas fast, det byggs bänkar och hyllor i fågeltornet och sen lämnas platsen för denna gång. Allt som hintar om en intensiv vecka av jobb är en sprillans ny plattform och skoterspår som slingrar sig genom Muttos skogar och myrar för att de användes för att köra material. 

– Vad är ditt bästa tips för att besöka Muttos och fågeltornet? 
– Gå dit när flyttfåglarna kommer, sådär kring juni-juli! Utsikten är jättefin från tornet, landskapet runt omkring är ganska platt vilket innebär att man ser väldigt långt. Men glöm inte ta med myggmedel på sommaren! Han skrattar. Myggmedel och kikare, det är två bra saker att ta med sig till fågeltornet i Muttos. 

– Min sista fråga – en gång för alla – hur högt är fågeltornet?? Hittills har ingen här på kontoret kunnat svara på min fråga och ingen verkar vara så brydd i att ta reda på det heller. 

– Ja.. jag vet faktiskt inte! Hur högt kan det vara? Som ett fyravåningshus. Jag sitter tyst medan han tänker. Han ser fundersam ut, handen rufsandes i håret, hopdragna ögonbryn och med blicken fäst långt bort. Jag hör honom räkna trappor som leder upp till tornet. Till slut får jag ett svar. Ja men ca 20 meter högt kanske det är ändå! Jag lovar att jag ska mäta nästa gång jag åker dit!