Fjällen är vindens hem. På de allra högsta topparna är det oftast den vi hör. Högst upp bland de spetsiga fjällen har vinden bara sällskap av glaciärer och de allra tuffast överlevarna.

Men våra fjäll består också av de vida, gröna platåerna i Badjelánnda som lockar renarna att söka sig västerut efter bete. De består av lågfjällen i Sjávnja och Sareks snåriga dalgångar. Här flyger fåglarna plötsligt upp när du vandrar för nära. Det växer arter som inte finns någon annanstans. Genom kikaren ser vi mil efter mil. De vita renarna är inte många men lyser som sommarstjärnor på fjällkanterna.

Oftast har våra fjäll urgamla namn som berättar något om hur de ser ut eller hur de har använts. Namnet kan berätta om det är runt eller brant, stenigt eller frodigt. Platsnamnen i Laponia berättar indirekt om hur våra marker har formats. Laponia har utsetts till världsarv bland annat för att det är här som de geologiska formationerna syns så tydligt. Vi ser hur isen har karvat ur de stora dalarna och hur berggrunden rest sig.

För de människor som har levt här ända sedan den sista istiden har det funnits många olika typer av marker att leva på. Höstfjäll, vårfjäll och sommarfjäll. De försiktiga spåren vi ser över hela Laponias fjällandskap visar hur vi genom generationer lärt oss att klara ett liv till fjälls. Det är bara under vintern vi lämnat dem och sökt skydd i skogslandet.

Fjällbjörkskogen

I Laponia finns det stora områden med björkskog mellan barrskogarna och de öppna fjällen. Det brinner väldigt sällan i en fjällbjörkskog, men skogen förnyas genom att fjällbjörkmätarens larver äter på björkarna vissa år. Om björkarna blir avätna en andra gång så dör de ofta. Då öppnas skogen upp och blommor och djur får ett uppsving.

Fjällvattnet som ger liv

Den bitande snöstormen på kalfjällen. Det tunga, tysta snöfallet som aldrig upphör. Forsen från glaciären. Under våren börjar allt detta vatten bevattna och ge liv åt markerna och allt som lever här. Utan snölegan på fjället skulle många växter där aldrig blomma. För människan är sjöarna och vattendragen goda färdvägar, både på vintern och sommaren. Och ett matförråd som aldrig sviker.

Visste du att…

Renen påverkar inte bara renskötarens liv. Den bidrar också till att forma landskapet när den gödslar markerna och håller fjällandskapet levande. Djurens bete och tramp håller markerna öppna och påverkar även var trädgränsen går. Om inte renen hade betat skulle skogen flyttas högre upp på fjället.

Isak Parfa, Tourpon sameby, berättar – ’När arbetet gått bra så brukade vi jojka den där Jiekŋáffus jojk. Men när det inte gått bra, när vi inte kunnat samla renarna och vädret varit dåligt, brukade vi alla förbli tysta. Förr i tiden brukade vi säga att renarna samlas på Jiekŋáffu från alla håll. När du flyttar med hjorden så kan du, när du är på Jiekŋáffu, återse sådana renar som varit borta i flera år. Ett sådant fjäll är det. Som samlade mycket renar. Det var väldigt värdefullt när somrarna var varma.’