Vad gör Laponiatjuottjudus?

Laponiatjuottjudus, Laponiaförvaltningen, är en förening som förvaltar världsarvet Laponia. Laponiatjuottjudus tog över ansvaret för världsarvet från Länsstyrelsen i Norrbotten 1 januari 2013. Laponiatjuottjudus är en lokal förvaltningsorganisation och i styrelsen sitter samebyarna i Laponia, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Jokkmokk och Gällivare kommuner.

Organisation

Tjuottjodit är det lulesamiska ordet för att ta hand om något, att förvalta. Laponiatjuottjudus är förvaltare av världsarvet Laponia och är en lokalt förankrad organisation med huvudkontor i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk. Laponiatjuottjudus tog över ansvaret för förvaltningen av Laponia från Länsstyrelsen i Norrbotten den 1 januari 2013 och arbetar nu fram ett nytt sätt att sätt att ta hand om världsarvet, tillsammans med de människor som lever i och kring området. Världsarvet är en helhet, där de viktigaste grundstenarna är:

• naturen
• den samiska kulturen och rennäringen
• det historiska arvet

Laponiatjuottjudus är en ideell förening med kontor i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk.

I föreningen sitter: 

• Samebyarna i Laponia: Baste čearru, Sirges, Tuorpon, Unna tjerusj, Jåhkågaska tjiellde, Gällivare skogssameby, Luokta-Mávas, Slakka och Udtja
• Jokkmokk och Gällivare kommuner
• Länsstyrelsen i Norrbottens län
• Naturvårdsverket

I styrelsen är de samiska representanterna i majoritet och alla beslut fattas med konsensus.

Laponiatjuottjudus ser sig som en lärande förvaltning som strävar efter att föra ner besluten nära dem det berör. Det är en förvaltning som bygger på lokalt deltagande och ett gemensamt ansvarstagande för världsarvet. Under arbetet med att ta fram en modern förvaltning för Laponia betonades det också att Laponia ska förvaltas med helhetsperspektiv, ett hållbarhetsperspektiv och ett utvecklingsperspektiv.

Regeringen har i december 2022 förlängt Laponiaförordningen fram till 30 juni 2025. Den långsiktiga ambitionen är att Laponiatjuottjudus blir en fast verksamhet.

Verksamhet

Åbmudaksujtto/Anläggningsskötsel

Laponias 9 400 km2 innehåller många olika anläggningar. Laponiatjuottjudus ansvarar  för skötsel och underhåll av sammanlagt cirka 160 byggnader av olika slag. De flesta är turiststugor men Laponiatjuottjudus förvaltar till exempel också besökscentret naturum Laponia, fågeltorn, vindskydd, vissa rastplatser och Hambergs forskarhyddor i Sarek.

Världsarvet har också ca 440 km leder och ett femtiotal broar som förvaltningen sköter om. Lederna är både vinterleder och sommarleder. Samtliga utmärkta leder i Laponia ska ha säkra anläggningar och tydliga markeringar. Broarna kontrolleras regelbundet och spänger ska vara så säkra att besökarna inte riskerar att skada sig. Av broarna är 24 större hängbroar i metall, men det finns även balkbroar i metall och trä.

Det är Laponiatjuottjudus uppdrag att se till att det finns ett bra system av entréer, informationsplatser, leder, broar, stugor och vindskydd i världsarvet Laponia.

Árbbediehto/Traditionell kunskap

Árbbediehto  – samisk traditionell kunskap – har utvecklats i ett samspel mellan människor och den omgivande miljön. I årtusenden har de människor som levt före oss tagit hand om markerna och resurserna i det här området. Det är det här förvaltandet av markerna som har skapat förutsättningar för att världsarvet Laponia har kunnat utses. Dagens förvaltning av Laponia har som mål att bygga vidare på denna kunskap om området.

Att använda árbbediehto är en av hörnstenarna i Laponiatjuottjudus arbete. Traditionell kunskap och lokal erfarenhet används bland annat i Laponiatjuottjudus kommunikation och besöksverksamhet men också i den praktiska skötseln av området. Det kan till exempel handla om att inför olika åtgärder som ska utföras inhämta traditionell kunskap så att arbetet utförs på rätt sätt. Árbbediehto som arbetsmetod och tankesätt är en del av den pågående förvaltningen av Laponia.

Árbbediehto lyfts också genom olika projekt som Laponiatjuottjudus driver. Förvaltningen ser det som en viktig uppgift att dokumentera lokal kunskap och att den förs vidare, i samspel med dem som besitter kunskaperna.

Luonddosujtto/Naturvård

Samtidigt som landskapet och naturen i Laponia har varit hem och miljö för människan i tusentals år kännetecknas Laponia av en miljö som är exklusiv i Europa. De skogar, fjäll, sjöar, vattendrag och myrmarker som tillsammans utgör världsarvet har unika naturvärden och en rik biologisk mångfald.

Laponia är en viktig tillflyktsort för en massa av arter som är beroende av områdets natur. Laponias natur behöver på det stora hela inte skötsel i traditionell bemärkelse för att de här värdena ska bevaras. Huvudregeln är istället att naturen ska lämnas för fri utveckling, så att naturliga processer och successioner får fortgå. I vissa fall kan ett varsamt bruk behövas, till exempel fortsatt renbete.

Laponiatjuottjudus uppgift är att se till att landskapet i Laponia skyddas från negativ påverkan, störningar och exploatering som inte är i samklang med Laponias värden. För att kunna följa utvecklingen och i tid upptäcka eventuella problem, är det viktigt att det sker en kontinuerlig uppföljning och miljöövervakning i området.

Kultuvrraárbbe/Kulturmiljö

I Laponia finns ett rikt kulturarv och många fornlämningar och kulturmiljöer. Kulturarvet är de samlade spåren av dem som gått före dagens människor, deras arbete, liv, tro och förväntningar. Spåren kan vara en övergiven kåtaplats eller bara några spruckna stenar i en strandkant där jägaren eldade en gång för årtusenden sedan. Spåren kan också vara ganska nya och berätta om en plats som till exempel renskötaren använt i senare tid.

Kulturarvet kan vara både materiellt och immateriellt, det vi kan se och ta på eller det vi kan lyssna till i en berättelse, i en jojk eller bara genom att veta hur ett landskap har tolkats av de generationer som levt i området före vår tid.

Laponiatjuottjudus arbetar för att de kulturmiljöer och fornlämningar som finns i Laponia respekteras och synliggörs. Vår ambition är att kunskapen om de här miljöerna och platserna ska öka, både hos dem som är här på besök och hos dem som bor och arbetar i Laponia.