Logotyp för Laponia

Muttos / Muddus

Djupa gammelskogar och myrar vida som hav

Muttos/Muddus är de vida myrarna och djupa gammelskogarnas land. Här finns stora vattenfall, djupa raviner, bergknabbar och skogar där träden har sett många generationer av människor passera förbi.

Det samiska ordet för stormyrar är ”áhpe”. Det betyder också hav. Här möter du många av dem, myrarna som känns som hav. På vintern när de har frusit är de perfekta flyttleder för både människor och djur. Men Muttos är kanske mest känd för sin gamla skog. Här finns både riktiga åldringar och yngre tallar som påverkats av avverkning och skogsbränder.

Söderut sluttar hela området ner mot älven Stuor Julevädno/Stora luleälven och tio djupa raviner skär genom storskogarna. De urgamla stigarna följer åsar som ibland är den enda platsen i landskapet där det går att ta sig fram. Försiktiga spår som eldstäder och fångstgropar visar att många har vandrat här före oss.

Vad namnet kommer från vet vi inte, men det skulle kunna vara från det samiska ordet mutták, ”passande” eller ”precis tillräckligt”. Här finns allt det som behövs för att leva ett gott liv. Sedan 1996 ingår Muttos i världsarvet Laponia.

Det är absolut förbjudet att vistas med hund i Muttos/Muddus nationalpark under sommar och höst, med undantag för rallarstigen i norra delar av parken.

Under perioden 1jan – 30apr är det tillåtet att medföra kopplad hund i nationalparken.

Det är utan Länsstyrelsens tillstånd förbjudet att starta och landa med luftfarkost.

Det är tillåtet att elda inom hela världsarvet Laponia. Du får göra upp eld med löst liggande pinnar och grenar på marken. Men det är inte tillåtet att bryta kvistar, hugga eller såga ner levande eller döda träd, ris och buskar, eller ta näver från levande träd.

Alla regler och föreskrifter finner du här.

#muttosnationalpark

/

 

Vandra i Muttos

I Muttos/Muddus nationalpark finns ett cirka 50 kilometer långt markerat system med sommarleder genom de södra delarna av området. Muttosbálges, som betyder Muttosleden på samiska, går bitvis över torra skogsåsar, bitvis över myrar med spångbeklädd led. Du vandrar till exempel längs med den dramatiska älven Muttosädno, förbi vattenfall, raviner och genom gammelskog.

Vintertid finns det inga markerade leder med ledkryss, men de isbelagda myrarna och snöklädda skogarna lockar många skidåkare som skidrar mellan stugorna som är öppna året om. Vintertid går det också bra att ta sig in i Muttos norrifrån och åka skidor över de myrområden som sommartid bara är farbara för dem som vet var man ska ta sig fram.

För dig som vill tälta finns det bra tältplatser över hela området. En bit från Muddusagahtjaldak, fallstugan, finns en tillrättalagd tältplats med torrtoalett och vedförråd. Det finns även flera olika rastplatser längs leden med vedförråd, torrtoalett och eldstäder.

Stugorna i Muttos

Muddusagahtjaldak/Muddusfallet
Sedan den sista stora isen smälte har människor levt här. De har gått vid trakterna kring Muddusagahtjaldak och bara lämnat knappt synliga spår. Är du uppmärksam ser du härdar, fångstgropar och märken efter barktäkt i träden. De som levde här var jägare och samlare. Det viktigaste bytet var vildrenen. I Muttos finns två system av fångstgropar. De ligger strategiskt placerade vid platser som hjordarna passerade under sina vandringar. När vintern tagit sitt grepp över markerna byggdes läger i närheten av de platser där vildrenen betade. Dagens renar vandrar efter samma leder som vildrenen följde.

Markerna i Muttos används av samebyarba Sirges, Unna tjerusj och Gällivare skogssameby. En kort bit uppströms fallet Muddusagahtjaldak finns en flyttled som Sirges använder sig av då de flyttar med renhjordarna mellan vinterlanden i östra Muttos och sommarlanden i Badjelánnda och Sarek.

Från fallet kan du fortsätta din vandring norrut, österut eller söderut till entrén i Skájdde/Skaite


Muttosluoppal Stugan vid sjöarna
I den fina stugan i Muttosluoppal finns nio bäddar. Här finns också en kåta med öppen eldstad och fyra bäddar. Stugan som ligger några stenkast från Muttosluoppalsjöarna passar bra som utgångspunkt för dagsturer eller för övernattning på tur genom nationalparken.

Några hundra meter från stugan ligger Muttos fågeltorn med utsikt över de stora myrarna och nationalparken.

Stigen som går från Muttosluoppal österut tar dig till de stora skogarna kring Manson. Stigen följer en ås som skär rakt igenom myrlandet. Är du uppmärksam ser du barktäkter och bläckor i de gamla, erfarna träden.

Stigen som går söderut går först över stora myrar, korsar Muttosädno och följer sedan älven ner till fallet Muddusagahtjaldak och vidare till Skájdde.


Manson
Manson är en bra utgångsplats för dagsturer i Muttos skogslandskap. Vandra upp på något av de närliggande små fjällen eller studera gammelskogen. Den röda timrade stugan med sina tre bäddar är inte stor, men det finns bra tältplatser i närheten om ni är större grupper. Från den östra entrén Suolávrre är det bara fyra kilometer till stugan, en distans som passar bra för barn.

Ungefär 80 meter norr om Mansonstugan ligger en gammal kåtatomt där en timmerkåta stod en gång. Den syns i dag som en rektangulär förändring i växtligheten med en stor härd i mitten.

Det sägs att Manson var öknamnet på en man som hette Paulus Mattiasson Bergman. Han levde under 1800-talet i en by som hette Sjokksjokk eller Vuollesijdda, och hade sina renar här.


Nammavárre
Nammavárrestugan har fått sitt namn från det låga berget Nammavárre i närheten. På äldre kartor och skyltar kallas den felaktigt för ”Nammates”. Stugan är för en del också känd som Rámsojávrrestugan, då den ligger vackert precis vid stranden vid Rámsojávrre.

Här passerar leden Muttosbálges på väg norrut mot skogarna kring Manson eller söderut mot Måskosgårsså, Sárggavárre eller till fallet Muttosagahtjaldak och fallstugan som ligger vid vattenfallet.

Liksom Mansonstugan är stugan i Nammavárre en liten charmig rödmålad timmerstuga som har stått här sedan den uppfördes på 1950-talet.

Foto: Johan Oja


Arvidssonstugan
En liten, charmig stuga med två bäddar som har fått sitt namn efter den gamla parkvakten i Muttos, Lennart Arvidsson. Stugan ligger utanför ledsystemet i norra änden av sjön Muttosjávrre/Muddusjaure. Mycket ser ut precis som det gjorde på Arvidssons tid. Däremot är den öppna eldstaden ersatt med en vedkamin. Samt att det nu finns en gasolspis. Ett besök i stugan är en liten tidsresa, belägen i ett sagolandskap.

Eftersom stugan ligger utanför Muttosbálges/Muttosleden finns det ingen markerad stig att följa. Arvidssonstugan är för de vandrare i Muttos som föredrar att finna sin egen väg.