Först skyddar den glesa gammelskogen men när du har kommit fram till skogsbrynet öppnar sig landskapet plötsligt. Skogen, älven, sjön och fjällen möts. I mitten ligger naturum Laponia, några stenkast från sjön Láŋas strand.
Ett naturum är en plats för att berätta. Det kan vara berättelser om fjällen på andra sidan sjön eller om hur renarna söker sig hit varje vår. På vårt naturum berättar vi om lite av det som har gjort att det här stora området har utsetts till världsarv.
Naturum Laponia är ett besökscentrum med utställning, café och ett hus som formats av både arkitekter och lokala slöjdare. Naturum består också av några traditionellt byggda kåtor, ett flertal spänger som går från byggnaden och ner mot sjön samt grusade gångar in i Stuor Muorkkes gammelskog upp mot parkeringen.
Läs mer om den här speciella platsen, hur naturum kom till och hur de samiska formerna gjorts om till en snöfälla som ska samla vinterns snö.
Samiskan är ett av världens språk med flest ord för snö. Det lulesamiska ordet för snöstorm är guolldo. Om det blåser lite mindre men ändå bildas drivor kallas det för gielbbit. Gielbar är en snödriva som har bildats mot till exempel en sten, en kåta eller ett hus. Tanken med det här huset är att snön ska fastna mellan de kraftiga träblocken i väggarna. Mitt i huset finns en innergård. Som blir en ”snöfälla” när gården delvis fylls med snö under vintern, därav namnet på byggnaden.
I området kring naturum har människor bott så långt tillbaka vi kan minnas. Den stora dalgången är som en pulsåder för människor och djur. Gamla härdar, boplatser och andra spår i landskapet visar att folk har rört sig här ända sedan den senaste istiden.
I Stuor Muorkke möts den flera hundra år gamla skogen, branta högfjäll, stora älvar och ett pärlband av sjöar. Namnet Stuor Muorkke betyder platsen mellan två sjöar. Här fick man dra sina båtar upp förbi det stora vattenfallet, Stuormuorkkegårttje. Senare fick platsen också det svenska namnet Stora Sjöfallet.
Naturum ligger på den norra sidan av sjön Láŋas, på Unna tjerusj samebys marker. På södra sidan om sjön ligger samebyn Sirges. Området kring fjällen Gierkav och Juobmotjåhkkå är bra betesland där renarna hittar bete tidigt på våren. Parallellt med den stora dalgången går många flyttleder som används varje år när renarna flyttas upp till sommarbetesområdena väster om Stuor Muorkke.
”Förut var det sydsidan av sjön som var Stuor Muorkkes hjärta. Det var dit man kom med båtarna. Farsan min levde på fisket här men också på att sälja slöjd till turisterna. På den tiden, före vägen kom, var det liv och rusch längs sjöarna. Det var samer och det var turister och vattenrallare. Vår familj flyttade mycket, på grund av fisket. Men sen kom vägen och då blev ju den färdleden. Då flyttade också vi till vägsidan. Vi var flexibla, bara vi hade vårt fiske.
Jag tror att det här stället var en knytpunkt, eftersom sjösystemet var färdvägen och de olika dalgångarna möttes här. Det finns så många spår och lämningar. Jag tillhör det folket som går mycket i skogen. Jag har hittat mycket härikring.
Det var mycket jakt här i dalgången och så var det fallet förstås. Men inte minst Giergav. Det är ganska magiskt, det fjället. När vi var små sa morsan alltid att Stállo bodde där. Om vi inte var snälla skulle Stállo kunde komma.”
Martin Suorra, boende i Lappviken några hundra meter från naturum.
Viedásnjárgga betyder Viedásudden på samiska. Väster om naturum rinner älven Viedásädno. Namnet Stuor Muorkke, som på svenska heter Stora Sjöfallet, har blivit ett samlingsnamn för området. Rakt söderut tronar de tre Gierkavfjällen. Gierkav betyder vagga på samiska. Fjällen är också en plats för renarna, eftersom det tidigt blir bart och alltid finns bra bete här.
Naturum Laponia ligger på udden Viedásnjárgga vid Stuor Muorkke i Gällivare kommun. Samebyn Unna tjerusj valde platsen för att vi ska kunna ta emot folk här utan att det påverkar renskötseln i området.
I maj 2013 anordnades tsieggim, en ceremoni för att markera byggstarten av naturum. En viktig del av ceremonin var att enligt samisk tradition fråga marken om lov att få bygga på platsen.
Ett och ett halvt år senare, i september 2014, invigdes naturum Laponia.
Drygt 50 arkitektkontor ansökte om att få bygga naturum. Av de sex som valdes ut för att delta i arkitekttävlingen vann Wingårdhs arkitektkontor tillsammans med AnderssonJönsson Landskapsarkitekter. Kåtorna och luovven, förrådsställningen, byggdes av Mats-Peter Åstot.
”Snöfällan har en poetisk attraktionskraft. En av förslagets särskilda kvaliteter är hur naturen kommer att förändra och samspela med byggnaden; när snön packar upp runt den, när solen spelar i fasaden och av vädrets nötning. Byggnaden lever på naturens villkor och kommer att vara en vacker och spännande upplevelse även för den återkommande besökaren.”
Samiskt formspråk utgår från naturen och det liv man har levt här. Allt från klädernas design till sättet att bygga har mejslats fram och utvecklats från generation till generation. Naturen har gett materialen och gett förutsättningarna för alla färger och former.
Naturum Laponia står på Viedásnjárgga, en plats som är hårt utsatt för väder och vind. Tanken är att det hårda vädret ska få påverka byggnaden. Det obehandlade träet ska bli gråare med tiden och på vintern lägger sig snön på väggarnas kraftiga träbalkar. Inifrån ser du snön skiktas mot husets fönster. Både kåtornas dörrar och husets ingång är vända mot öster för att skydda mot de västliga vindarna.
Inomhus påminner de gråa väggarna om torrfurorna i gammelskogen utanför. Precis som i kåtan samlas människorna kring árran, eldstaden. Toaletterna har mönster som har inspirerats av samiska ranor och många inredningsdetaljer har skapats av slöjdare från Laponia.
Kåtans rundande former är typiska för det samiska och för många andra urfolk. På naturum står två stycken kåtor som är byggda på traditionellt sätt. Att också huset har fått en rundad form gör att det passar in i naturen. Runda former är praktiska på många sätt. Det är lättare att packa runda saker och ett runt rum känns rymligare än ett fyrkantigt.
Naturum projekterades av Wingårdhs Arkitektkontor och byggdes av Nåiden Bygg. Byggherre var Länsstyrelsen i Norrbottens län. Huset ägs av Naturvårdsverket och förvaltas av Laponiatjuottjudus.
Vi har ställt fyra snabba frågor till Mats-Peter Åstot som har byggt kåtorna vid naturum på Viedásnjárgga vid Stuor Muorkke, Stora Sjöfallet.
Vad är det du har byggt?
– En tältkåta, en torvkåta och en luovve, förvaringsställning, som ligger samlade på en tallhed bredvid naturum. Det är lulesamiska modeller och tältkåtan är en bågstångsskåta. Jag kopierar i princip min fars torvkåta som han byggde på 70-talet, och den är i sin tur en kopia av min áddjás kåta. Jag bygger precis som pappa och áddjá byggde i Sáluhávrre i Badjelánnda.
Varifrån hämtar du materialet?
– Egentligen tar man allt material på platsen eller i närheten av där man ska bygga och det skulle jag ha velat göra, men det har inte varit möjligt eftersom det här är en nationalpark. Nu bygger vi med björk, men här hade man förmodligen byggt med tall, eftersom det är det som finns mest av just här. Virket är från Stuor Muorkke-området och torven hämtar vi från Suorvvá. Virket är taget redan under hösten för att det ska hinna torka.
Hur bygger ni?
– Vi bygger först väggar av björk, sedan sätter vi på näver, en matta och sist torv. Vi gör så mycket vi kan som man alltid har gjort. Är den byggd traditionellt tar naturen tillbaka den på en gång och det är bara eldstaden som blir kvar. Den här kåtan är lite modernare så den kommer förmodligen att stå längre än en traditionell torvkåta.
Kommer kåtorna och konsten att bygga dem leva kvar?
– Nog tror jag att det kommer att leva kvar. Vi har då iallafall kåtor i Sáluhávrre, men det är ju torvkåtor som har fått golv. I den här torvkåtan som jag bygger nu är det också golv, bredare dörr och en slags trappa. Det ska byggas handikappsanpassat. Tanken är ju att de ska kunna användas och vara en del av verksamheten här. Som jag ser det är en kåta den optimala fjällbyggnaden. Det är den byggnad som står bäst emot stormarna här på vintern.
Årudahka – Vistet
Läs mer om den ultimata fjällbostaden