Det är veckan före marknadsveckan när jag försöker samla in information för reportaget om skoterkursen för tjejer som hölls i Jåhkåmåhkke/Jokkmokk den 12-14 januari, och det är näst intill omöjligt att få tag i Leila Nutti som jobbar som Giehtadalle sámekultuvrra ja boatsojäladus/Handläggare för samisk kultur och rennäring på Laponiatjuottjudus. Samisk kultur och rennäring är ett av Laponias tre värden, och därmed grund till varför det idag är klassat som världsarv. Det tar flera försök till att sitta ner och prata, några mail och en del inspelningar. 

Ena gången lyckas jag fånga henne just i slutet på hennes lunchrast, men viktigt att veta är att Leila inte enbart äter lunch på sin rast. Hon hinner även med att åka ut till sina renar för att utfordra dem och har just kommit tillbaka från renhagen. Snart är hon på väg till nästa möte för att skriva färdigt en projektansökan. Hon sitter i köket på kansliet med rosenröda kinder och slänger i sig sin matlåda. 

– Jag har max 10 minuter, sen måste jag springa vidare!

Jag sätter mig och börjar klottra ner anteckningar i vad som känns som ljusets hastighet. Tills vi kommer på ett bättre sätt och spelar in hela konversationen på mobilen. Smart!

Innan vi går in på detaljer om skoterkursen berättar Leila att hon har varit på Laponiatjuottjudus i exakt två års tid. Under hennes tid som handläggare har hon hunnit med att göra allt ifrån att se över hur tillståndsärenden påverkar rennäringen, designat och hållit i utbildningar och andra kompetensutvecklingar och gjort projektansökningar. Hon behöver ha en god kontakt med samebyarna och hänvisa däremellan. På ett sätt fungerar hon som en länk till berörda personer. Det är ofta hon jobbar med att vidarebefordra information, kunskap och kontakter. 

– Det värdet jag jobbar med är något levande, vilket innebär att det är personer i fråga och att det är ganska brett och stort, en hel kultur. Vi ser även över hur vi kan hjälpa värdet i det stora hela. 

Förutom att jobba på Laponiatjuottjudus har Leila även företag både i renskötsel, konst, turism och duodji. För mig känns det helt overkligt att kunna få ihop ett sådant pussel. Inte nog med det så har hon även en familj att ta hand om. När jag frågar henne om hemligheten att få det att gå ihop skrattar hon lite.  

– Jag jobbar i perioder. Vissa perioder händer det mer än andra, arbetsuppgifterna byts liksom ut. Just nu är det mycket fokus på renarna. Sen i mars jobbar jag mer med mitt turismföretag. Hon tar en liten paus i berättandet innan hon fortsätter. Men hemligheten i det hela är kanske att alla mina semesterdagar går ut på att jobba. Hon skrattar. 

Utöver alla jobb finns det annat att göra. Renarna får styra mycket och på sommaren ska kalvarna märkas, renvaktarstugorna till fjälls underhållas och dessutom behöver man gå på samebyns möten och sen hjälpa till på renskiljningar under vintern. Leila trivs att jobba med flera saker, allt hon jobbar med är hennes stora intressen. Men får hon lägga till några egenskaper om sig själv skulle ni få höra att hon helt enkelt är effektiv och bra på att maxa tiden! 

– På tal om att vara effektiv så kan vi kanske återgå till huvudämnet på detta reportage. Hur kommer det sig att Laponiatjuottudus valde att satsa på en skoterkurs för tjejer? Jag är nyfiken.  
– Vi har även i tidigare insatser jobbat med ungdomar och fått bekräftat det vi redan visste om, att det är något som fler tjejer hade velat jobba med. Vi ser det som ett sätt som vi kan jobba med för att utveckla rennäringen till att bli mer jämställd, så att tjejer känner sig tryggare och tycker det är roligare med de delar som är mer mansdominerade idag.

För att skapa en trygg arena till bra samtal samlades tjejerna för att äta lunch ihop.
___________________________

När vi går in på det mer och mer så blir det tydligt att syftet med kursen är just att skapa en trygg plats för tjejer. Helgen handlar inte enbart om skoterkörning utan även om att kvinnor ska få lära sig om arbetsmaskiner och kanske framför allt att det finns anpassade snöskotrar för kvinnor och att man kan tillämpa maskinerna efter köpet. 

En av Tanjas första frågor var hur många som hade ändrat center- och bakfjädring på sin skoter. Någon enstaka hand räcktes upp. För Tanja som har varit väldigt aktiv inom friåkning är det helt ofattbart. I friåkning är det en självklarhet att alla anpassar sina skotrar. 

Tanja Nordfjell i sin naturliga miljö.
___________________________

Tanja Nordfjell är en stor profil inom skoteråkning. Med 12 900 följare på Instagram skulle man även kunna kalla henne för influenser och förebild för många tjejer som är intresserade av skoteråkning, både i friåkningen och renskötseln. Hennes intresse för skoteråkningen växte fram ur en dröm om att bli renskötare, med sin Aehtjie (pappa) som den självklara stora förebilden. 

När hon kommer till Jokkmokk för att genomföra skoterkursen med oss har hon redan en och annan kurs i bagaget. Tanja brukar hålla kurser inom friåkning i vanliga fall men då hon är renskötare själv har hon väldigt bra insikt i det livet. Det är första gången hon anpassar en kurs för renskötare men tycker själv att det känns jätteroligt att kunna nörda ner sig mycket mer. Det är många lärdomar från friåkningen som kan appliceras. Fokus ligger på att anpassa skoterhanteringen för renskötseln. 

Hur ska man tänka på att bygga sin maskin för en tjej som ska klara av att köra i en viss terräng en hel dag? När man är ute och jobbar med skotern kör man oftast ospårat, det är inte sällsynt att man kör fast heller. Här gäller det att kunna hantera sin skoter och arbeta ergonomiskt med maskinen för att inte slita ut sin kropp. När vi ställer frågan till Tanja om vad hennes bästa tips till tjejer i renskogen är så är det klart och tydligt. Tro på att du kan och spara energi! 

Tanja visar att man kan anpassa skotern till sig själv.
___________________________

I bakgrunden på inspelningen med Leila skramlar hennes matlåda. Hon håller på att skrapa ur det sista och börja bli redo för att springa vidare. En sista kommentar lyder: 

– Hon plockade verkligen russinen ur kakan och delade med sig av sina bästa tips och lärdomar! Det var guld värt!! Och Tanja, vilken fantastisk människa att få jobba med. Så positiv, glad och varm. Det är nog bland den bästa biten med mitt jobb, att få träffa alla dessa árbečeahpit (kunskapsbärare) och få ta del av deras kunskaper.

Det hinner gå några dagar till innan jag överraskar Leila på kontoret för att genomföra del två av vår intervju. Jokkmokk gör sig redo för marknad, tältkåtor upprättas på båda sidor av Storgatan och det är lite snabbare tempo i stegen. Man känner att marknadsförväntningen hänger i luften och att alla är på bra humör. Även vår intervju börjar med en hel del skratt. 

– Okej, så vi har hunnit prata en hel del om syftet med kursen, vill du berätta lite med om vad ni faktiskt gjorde hela helgen? Vilka var med, hur många deltagare blev det och hur var stämningen? Jag försöker knyta an till föregående intervju. 

– Absolut! Jag skulle vilja tillägga att vi under detta tillfälle har valt att rikta oss till en grupp av människor som är yrkesverksamma, alltså tjejer som använder skoter i yrket och det är ju rennäringen. I Laponia gäller renskötselrätten medan allemansrätten är begränsad. 

När vi går in på helgens detaljer berättar hon att det var 23 tjejer anmälda. Med några sista minuten avhopp och några sjukdomar landade det på 20 deltagare på lördagen och 16 deltagare på söndagen. Det är då räknat utan Tanja och Leila. 

I min värld är det en fantastiskt bra uppslutning som visar på att vi träffade helt rätt och att det verkligen är en insats som uppskattades! Kraven för att få delta var att ha skoterkörkort, skoterhjälm och att komma med sin egna skoter. Det handlade trots allt om att lära sig att hantera sin egen skoter. 

– På fredag startade vi med lite teori och att lära känna varandra. Vi hade ju tjejer som kom från både Váhtjer/Gällivare och Jåhkåmåhkke/Jokkmokk för att delta. Stämningen skulle jag beskriva som att alla var förväntansfulla och taggade. Efter första kvällen skiftade det till att alla kände sig väldigt inspirerade. På lördagsmorgon märktes det att de flesta var lite nervösa, det var trots allt nu de skulle börja köra, men redan innan lunch hade alla superroligt! I slutet på dagen var alla helt slut, det var mycket info att ta in! 

Nergrävda maskiner är inget problem för tjejerna som har lärt sig att jobba ergonomiskt för att komma loss.
___________________________

När jag lyssnar igenom inspelningarna från deltagarna hör jag mycket skratt och skoterljud i bakgrunden. Det gasas upp och det jublas. Det är fint att höra tjejerna peppa varandra! Leilas röst påbörjar inspelningarna och ställer samma frågor till alla tjejer. Varför valde du att följa med på denna kurs, vad har du lärt dig, vad har du med dig när du är ute och kör skoter, vad är viktigt att tänka på när du är ute och kör själv? 

Första frågan är en ickefråga. Alla har i första hand valt att delta för att lära sig mer, komma utanför sin komfortzon och för att det är något de alltid har velat göra. Greta har länge velat gå en kurs med Tanja, Hilda-Li vill bli bättre på att manövrera sin skoter i djup snö och Sara-Britta känner på sig att Tanja kommer att ha många bra tips att dela med sig av. Och det är precis det tjejerna får lära sig under helgen. 

Hilda-Li låter peppad när hon berättar att hon har blivit mycket bättre på att styra, eller rättare sagt tekniken när man svänger åt ett håll, lutar sig och kör åt ett annat håll.

Leila instämmer att hon har sett framsteg! 
– Det syns att du har blivit mycket bättre på det!

När jag frågar Leila om vad det svåraste var under helgen svarar hon att de som hade kört mycket och redan hade en viss körstil hade svårt att lära om. Det är något tjejerna kan intyga. Naomis svar på vad hon har lärt sig under kursen är: 

– Allt vi hade lärt oss innan om fastkörning är fel! Både hon och Leila skrattar. 
– Även fast man har kört mycket skoter så är det mycket nytt och aha upplevelser! Riktigt kul och lärorikt. Instämmer Sanna. 

En sak alla tjejer är överens om är att de bästa sakerna att med sig när man är ute och kör skoter är en spade, yxa, spännband, krok, såg och varma kläder. Vissa väljer att ha med sig en Sorselelyft också, en teleskopiskt skoterlyft. Men enbart om man är ensam och kör, annars är en termos, fika och godis såklart prioriterat! Någon nämner att det även kan vara smart att ta med sig en gps telefon i vissa lägen. 

Greta packar även med sig en annan viktig sak i framtiden.
– Efter den här kursen packar jag med mig mer självförtroende också! Leila håller med om att det är en bra sak att ha i ryggsäcken.

Tjejernas bästa tips att tänka på när man är ute och kör själv är ‘better safe than sorry’ – chansa inte, kolla av hur det ser ut och välj rätt väg, inte den svåraste. Sätt dig inte i situationer som är jobbiga och har du ändå lyckats göra det – testa lite saker för att komma loss innan du börjar gräva. Tjejerna har också insett att det inte krävs så mycket energi för att komma lös. Framför allt Hilda-Li är tacksam för det. 

– Det är jättehärligt! Jag gillar inte att slösa energi, det är jobbigt! 
– Har du något bra skoterminne som du vill dela med dig av? 
– Ja men det var ju nu när jag var ute och körde för en stund sen… Hennes röst drunknar i ett skarpt skoterljud. Allt som hörs är ‘vroooom’, att folk ropar ‘wooohooo’ och sen en massa skratt. Även Leila och Hilda-Li håller inne för att sedan brista ut i skratt.
– Ja men berätta om vad du skulle börja berätta om! Det hörs att Leila står med världens leende på läpparna. 
– Jag var ute och körde och så skumpade det till och så flög jag av skotern. Och det något av det roligaste att göra, på riktigt! Det är ju mjukt och jag har ryggskydd, så det är ju lugnt! Man ska inte vara för rädd för att testa nya saker! För det var verkligen något av det roligaste!  

Att lekköra kan ibland resultera i att köra fast, men man ska inte vara rädd för att träna mer.
___________________________

Naomi håller med om att man ska ut och lekköra. Hon menar på att det handlar om att våga träna mer, det är inte så farligt att köra fast! En sista fråga som Leila ställer till Sara-Britta är om det finns något mer som hon vill berätta om den här helgen. 

– Jag tycker att det har varit jättebra! Det är roligt att det är så många som är med och jag hoppas på att det blir fler kurser! 

Leila själv kör en Lynx X Terrain Pro och är ute och kör mycket, inte lika mycket som hennes sambo, men i alla fall såpass mycket att hon känner sig trygg och kan hantera sin skoter. Tanja kör istället en Arctic cat Blast 4000 146″ -23. För mig som inte kan så mycket om skotrar är dessa namn som kinesiska. Men är det något jag har lärt mig så handlar det inte om namnet på skotern eller om det är en värstingmodell. Det handlar om att hitta något som passar en själv. Tanjas bästa tips är att testa sig fram för att hinna en lätt och smidig maskin så att det kostar minst möjligt med energi att köra. Är du dessutom nybörjare på skoter är dessa Tanjas bästa tips: Ta det lugnt. Tänk metodiskt och försök att inte bry dig så mycket om vad andra tänker och tycker. 

Det Tanja skulle vilja ser mer av i framtiden är kvinnliga renskötare. 
– Jag hade behövt en kvinnlig förebild inom renskötseln som gjorde det jag drömde om att göra. Vara på ”fältet”, med renarna i skogen, vid samling osv. Vi kan också och behöver lyfta varandra i det. 

En klok tanke och precis det vi på Laponiatjuottjudus också vill uppnå med dessa insatser.  
– Det låter som att det blev en sjukt lyckad helg! Jag är imponerad och nästan lite ledsen över att jag inte hade möjlighet att delta på helgen själv. Leila nickar och instämmer om att det blev så sjukt lyckat! 
– Så vad finns det för spännande saker som händer framöver? 
– Hm, det är mycket som är oklart just nu. Hon tar en paus och funderar. Vi jobbar ju för att kontinuerligt stärka benet med värdet Samisk kultur och Rennäring i Laponia. Vi planerar redan nu för liknande satsningar, men mer vågar jag inte säga just nu. Ni får hålla utkik på våra sociala medier och vår Instagram där vi uppdaterar om nyheter! Vi tar även mer än gärna emot förslag! Så tveka inte att höra av dig om du har någon bra idé! 

När jag sätter foten på kontoret igen flera veckor efter kursens slut sitter Leila och fikar med en besökare på kansliet. Jag hör redan på håll att Leila berättar om skoterkursen och hur uppskattad den var. Det känns fantastiskt kul att känslan av hur lyckad helgen var hänger kvar i luften. Det är en helg som vi lever länge på, ända till nästa insats!